Historik
Man tror att Spinonen blev omskriven första gången, i en skrift om den perfekta jägaren, Selicourt, 1683. Han beskriver en griffon från Piemonte i norra Italien.
Det finns även en del målningar från medeltiden varav den mest kända, är en fresk av Andrea Mantegna i det grevliga palatset Mantua.

 Rasen har utvecklats i norra Italien. I sumpmarker (breda hjärtformade tassar), vassruggar, tät under- vegetation, (tjock hud) och bland klippor och trånga klyftor (smidighet). I stark kyla och kvävande hetta (isolerande päls) har denna ras utvecklats till att alltid vara redo att tåligt arbeta nära tillsammans med jägare och sin ägare. Lydnaden skall ligga på hög nivå.

Hunden skall av naturen vara nyfiken men reserverad. Intresset skall ligga på fågeln och inte på smådjur. Lydnad och skärpa skall ligga på samma nivå. Spinonen är mycket modig, men utan aggressivitet och kamplust.

Fortsättningsvis talar man om att Spinonens tävling är jakten, men den är inte lämplig för tävlingar. Spinonen visar sig för den som arbetar med honom, Outtröttlig med sin smygande gång. Skelettet är anpassat med lite längre mellanhänder och vristben för en stötdämpande verkan.

Spinonen skall älska vatten för att bada i, men inte nödvändigtvis för att dricka. Den tål värmen mycket bra. Spinonen har lätt för att lära. Den är uppmärksam på låga, viskande röster och arbetar på handtecken.

I jakten arbetar den med ett livligt, effektivt och brett sök. Arbetar med mycket rörlig svans. Den har högburen hållning med halsen något framåtlutad. Vid vittring saktar hunden ned, vänder sig försiktigt upp mot vittring och stelnar tills den är säker på vad som ges. Envishet och noggrannhet präglas i rasen, liksom närhet till föraren. Desillusionera inte Spinonen med orättvisa tillmälen eller straff.

Detta är det viktigaste för den som är idolen, för den som han offrar allt för……..

Källa: fritt översatt Lo Spinone, Dr Manilo Mattevecci (1966 )

Till Sverige kom Spinonen 1982. Den används som jakthund, men de flesta är sällskapshundar hos aktiva ägare. De visar sig på lydnadsplaner, men är bäst i spårarbete.