Rasstandard Bracco Italiano
FCI nr
202
Originalstandard 1989-11-27
FCI-standard 1992-10-02 (engelska)
SKK’s standardkommitté 1996-06-18,
ändrad 2004-02-04
URSPRUNGSLAND/Hemland
Italien
FCI-Klassifikation
Grupp 7 med arbetsprov
Användningsområde
Stående fågelhund
Bakgrund/Ändamål:
Bracco är en mycket gammal
italiensk ras vilken under hundratals år använts för fågeljakt. Den har under
seklerna utvecklats i takt med jaktens olika behov.
Från forna tiders jakt med nät
har rasens anpassningsbarhet fört den till dagens jaktformer med skjutvapen.
Bracco avbildade på fresker från 1300-talet är bevis för att rasen med
odiskutabel tidlöshet behållit både sin typ och anlag som stående fågelhund.
Helhetsintryck
Braccon skall ha en harmonisk och stark kroppsbyggnad och ge ett kraftfullt
intryck. Önskvärt är seniga ben och välutvecklad muskulatur. Kroppsformens
konturer skall vara väl definierade och huvudformen tydligt markerad med mycket
tydlig utmejsling under ögonen. Nämnda egenskaper bidrar tillsammans till att
ge rasen dess distinkta typ.
Viktiga måttförhållanden:
Kroppslängden skall vara
densamma som, eller endast något överstiga, mankhöjden. Se MÅTTANGIVELSER.
Uppförande/karaktär:
Braccon är härdig och lämpad
för all sorts fågeljakt. Rasen är pålitlig och begåvad med utmärkt förmåga att
förstå samt är lugn och lätt att träna.
Huvud:
Kraniet skall vara kantigt och
smalt i höjd med okbågarna. Huvudets medelpunkt skall vara i höjd med de inre
ögonvrårna. Hjässans och nosryggens plan divergerar, dvs de skall inte vara parallella.
Om man drar en fiktiv linje efter nosryggens plan och låter den fortsätta i sin
längdriktning kommer linjen, när riktningen är idealisk, att ha genomskärning
vid hjässans mitt.
Skallparti:
Skallen skall ha samma längd
som nospartiet. Sedd i profil skall hjässan vara svagt välvd. Sedd ovanifrån
skall skallen vara ellipsformad i längdriktningen. Pannans, liksom hjässkammens
rundning skall vara märkbar. Mittfåran skall var tydlig och nå upp till mitten
av hjässan. Fördjupningen i hjässbenskammen är kort och inte särskild tydlig.
Nackknölen skall vara uttalad.
Stop:
Stopet skall inte vara
märkbart markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall vara stor
och skjuta ut aningen framför läpparna, så att en vinkel bildas. Näsborrarna
skall vara stora och vidöppna. Färgen skall vara brun eller från blekt rosa
till mer eller mindre djupt köttfärgad beroende på hundens pälsfärg.
Nosparti:
Sett
framifrån skall nospartiets sidor gå samman något, dock skall nospartiet vara
brett. Hakan skall inte vara framträdande. Nosryggen skall vara rak eller något
böjd.
Läppar:
Läpparna
skall vara välmarkerade, tunna och hängande men utan att vara sladdriga. Sedda
från sidan skall de dölja underkäken och sedda framifrån bildar de ett upp- och
nervänt ”V” under nostryffeln. Läppfickorna skall vara markerade utan slapphet.
Tänder:
Tänderna
skall vara jämna och väl ansatta i käken och sluta i saxbett, även tångbett
accepteras.
Kinder:
Kinderna
skall vara flata.
Ögon:
Ögonen skall
vara svagt snedställda, varken för djupt liggande eller för framträdande. De
skall vara tämligen stora med ovalt formade ögonlockskanter som sluter väl an
(utan entropion eller ektropion). Färgen skall vara mer eller mindre mörkt
ockra eller brun, beroende på hundens pälsfärg. Uttrycket skall vara mjukt,
närmast undergivet.
Öron:
Öronen skall
vara välutvecklade och så långa att de utan att sträckas når fram till
nostryffeln. Bredden skall vara minst densamma som halva örats längd. De skall
vara smala vid ansättningen vilket är ganska långt bak på skallen i nivå med
okbågarna. Öronen skall vara mjuka med den böjliga inre kanten väl inrullad.
Det är önskvärt att öronen ligger mycket tätt an mot kinderna. Öronspetsarna
skall vara svagt rundade.
HALS:
Halsen skall
vara kraftfull och minst lika lång som 2/3 av huvudets längd.
Halsen skall till formen vara som en avskuren kon och med väl markerad nacke.
På strupen skall finnas två mjuka hakpåsar.
KROPP:
Rygglinje:
Rygglinjens
profil består av två linjer: en startar sluttande från manken och löper sedan
nästan plant till elfte ryggkotan; den andra är svagt välvd och löper samman
med den sluttande korslinjen.
Manke:
Manken skall
vara väl markerad och skulderbladskammarna väl åtskilda.
Ländparti:
Ländpartiet
skall vara brett, kort, svagt välvt och muskulöst.
Kors:
Korset och
bäckenpartiet skall vara långt, brett och muskulöst, med ca 30 graders vinkel
mot horisontalplanet.
Bröstkorg:
Bröstkorgen
skall vara bred, djup och väl nersänkt mellan frambenen i nivå med armbågarna
utan att vara kölformad. Revbenen skall vara välutvecklade, särskilt i den
nedre delen av bröstkorgen.
Underlinje:
Underlinjen
skall vara horisontell i bröstkorgens längd och endast svagt uppdragen i
buklinjen.
Svans:
Svansen skall
vara rak, tjock vid roten och svagt avsmalnande. Den kuperas 15 –
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Extremiteter:
Framställ:
Skulderblad:
Skuldrorna
skall vara långa, sluttande, starka och muskulösa och vara mycket fria under
rörelse.
Överarm:
Överarmen
skall vara sluttande och sluta väl an mot bröstkorgen.
Armbåge:
Armbågen
skall ligga i linje med en lodrät linje dragen från skulderbladskammarnas bakre
del.
Underarm:
Frambenen
skall vara raka och starka med kraftiga och välutvecklade senor.
Mellanhand:
Mellanskallen
skall vara välproportionerlig, smidig och av god längd samt svagt vinklad mot
underarmen.
Framtassar:
Tassarna
skall vara kraftiga, lätt ovalformade med höga, täta tår och elastiska och
smidiga trampdynor. Klorna skall vara starka och väl böjda mot marken.
Klofärgen kan vara vit, gul eller brun, ljusare eller mörkare nyans beroende på
hundens pälsfärg.
Bakställ:
Bakstället
skall ha starka ben som skall vara parallellt ställda.
Lår:
Låren skall
vara långa, muskulösa och sedda bakifrån nästan raka.
Has:
Haslederna
skall vara kraftiga.
Mellanfot:
Mellanfoten
skall vara smidig och tämligen kort.
Baktassar:
Baktassar som
framtassar. Baktassarna har oftast sporrar, avsaknad är dock inget fel.
Dubbelsporrar tolereras.
Rörelser:
Typiskt för
rasen är ett utdraget och snabbt trav med kraftfullt påskjut från bakstället.
Huvudet, och därmed nosen hålls högt under rörelse. Särskilt under jakt hålls
huvudet så högt att nosens plan ligger högre än rygglinjen.
Hud:
Huden skall
vara tjock men elastisk, den skall vara tunnare på huvudet, strupen, på armbågarnas
insidor samt på nedre delen av kroppen. De synliga slemhinnorna skall ha
pigment som korresponderar med pälsfärgen men får aldrig ha svarta fläckar.
Munnens slemhinnor skall vara rosa. Hos skimmel (roan) eller vit och
kastanjebruna hundar förekommer ibland bruna eller ljust kastanjebruna prickar.
Päls:
Pälsstruktur:
Pälsen skall
vara kort, tät och blank. Den skall vara kortare och av en finare kvalitet på
huvudet, öronen och främre delen av benen samt på tassarna. Även pälsen
på svansen skall vara kort.
Färg:
Vit.
Vit med olika stora fläckar i orange eller mer eller mindre mörk bärnstensfärg.
Vit med mer eller mindre stora kastanjebruna fläckar.
Vit med blekt orange prickar (s. k. ticking eller belton-teckning).
Vit och kastanjebrun skimmel (roan).
I den senare färgkombinationen uppskattas en metallisk lyster och en varm ton
av kastanjebrunt föredras.
Symmetriska fläckar på huvudet föredras men avsaknad av fläckar tolereras.
Storlek/Vikt:
Mankhöjd:
Mankhöjden
skall vara mellan 55 –
Idealhöjd för hanhund: 58 –
Idealhöjd för tik: 55 –
62 cm
Vikt: Vikten skall vara mellan 25 –
Måttangivelser:
Huvudets
längd skall vara densamma som 4/10 av mankhöjden.
Huvudets bredd, mätt vid okbågarna, är mindre än halva huvudets längd.
Nospartiets djup är 4/5 delar av dess längd.
Korsets längd skall vara som ca 1/3 av mankhöjden.
Fel:
Varje
avvikelse från standarden ät fel och skall bedömas i förhållande till graden av
avvikelse.
Diskvalificerande Fel:
*
Uttalat underbett
* Mankhöjd som med
* Kluven nostryffel
* Parallella plan mellan skalle och nosrygg
* Blå eller fläckiga ögon
* Överbett
* Albinism
* Pälsfärg som är svart, svart/vit, trefärgad, fawn,
hasselnötsbrun, enfärgad (vitt undantaget) eller tan-tecknad
* Hud eller slemhinnor som har spår av svart pigmentering
Nota Bene:
Hund får ej
prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller
om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt
belägna i pungen.